KARATENS HISTORIA.

 

Karaten kan spåras tillbaka i tid till omkring år 470 e. Kr. när den Zen-buddhistiske munken Daruma Taishi (Bodhidharma) kom till Kina för att undervisa i Zen. Han fann munkarna i det kinesiska templet Shaolin otränade och i svag fysisk form. Det var inte lätt att vara deltagare i Darumas undervisning då den var både fysiskt och psykiskt mycket krävande. För att utveckla eleverna fick de lära sig serier av rörelser, en form av aktiv meditation (ursprung till våra kata). Dessa utvecklade elevernas fysik och band samman kropp och själ. Det var ursprunget till karaten och blev känt som Kung Fu vilket spred sig över hela Kina. Formen tränades utan vapen då munkarna inte fick vare sig bära eller använda vapen. För att kunna försvara sig tränades serierna som en självförsvarskonst.

 

Från Kina kom karaten till Okinawa för omkring 350 år sedan där den förbättrades och utvecklades därför att Sutsuma-klanen från Japan som härskade över öarna i söder hade förbjudit invånarna att bära vapen. På Okinawa hette sporten KARA-TE där KARA var ”kanji-tecknet för främmande” som var lika med Kina och TE var ”kanji-tecknet för hand”. Det var först så sent som 1920 som Gishin Funakoshi ändrade det första tecknet till ”tom”, detta uttalades också KARA. Karate översattes därmed till ”Tom hand”. Från början kallades det för Tang Te vilket är synonymt med ”Konsten från Kina” (eg. konsten från Tang vilken var en kinesisk kejsare vars namn var allmänt använt om Kina totalt sett).

 

De historiska fakta som finns om utvecklingen av kampkonsten KARATE börjar med Sakugawa som levde i Shuri från 1733 till 1815 och undervisade i ”To-De” som han stiftat bekantskap med i Kina. Under ungefär samma tidsperiod kom en kinesisk kampsportexpert till Okinawa tillsammans med några av sina elever för att undervisa i sin stil av Kempo (te). Hans namn var Ku Shanku (kata Kanku har fått sitt namn efter honom). Han anses också var upphovsman till dagens karate.

 

I staden Naha som mest var bebodd av inflyttade syd-kineser utvecklades Syd-Te medan i staden Shuri som var hemstad för bl.a. kejsarregeringens kontaktpersoner, diplomater och högrankade krigare utvecklades Nord-Te.

 

Kampsporterna ”To-De” (senare Kara-Te) eller endast kallat ”Te” blev alltså utvecklat på Okinawa med tre städer som centra. Beroende inom vilket område som kampsporten tränades kallades den också Naha-Te, Shuri-Te eller Tomari-Te.

 

I slutet av 1800-talet ändrades namnen på stilarna igen. Shuri-Te och Tomari-Te blev Shorin-Ryu och Naha-Te fick namnet Shorei-Ryu. Shorin-Ryu blev sedan en blandning av flera olika stilar medan Shorin-Ryu delades i två stilar, Goju-Ryu och Uechi-Ryu. Att stilarna fick namn medverkade säkert till att de systematiserades. Detta skedde under ledning av Yasutsune Itosu och Yasutsune Asato som tränades av Sokon Matsumura och Gusukuma.

 

 

Textruta: Sensei  Gichin Funakoshi (1868-1957) elev till Itosu och Asato. Då karate på den tiden var förbjuden av japanska regeringen fick träningen äga rum i hemlighet ofta på nätterna. Träningen bestod uteslutande av kata-övningar som var den traditionella träningsmetoden. Funakoshi blev den som ansvarade för att karate spred sig från Okinawa till de Japanska huvudöarna. 1921 besökte den japanske kronprinsen Okinawa där det hölls en karateuppvisning till hans ära. Prinsen blev imponerad och önskade att karaten skulle introduceras på de japanska huvudöarna. 1922 blev Funakoshi inbjuden att göra en uppvisning i Tokyo under en idrottstävling. Den blev en succé och Funakoshi stannade i Japan, succén fick dessutom flera karatemästare att komma att flytta från Okinawa till Japan för att undervisa.

 

 

 

 

Shotokan

 

Sensei Funakoshi fängslades ofta av tallarnas sus och hans elever benämnde kallade honom ”Shoto”. Så småningom kom han att signera sina poem ”Shoto”.  ”Shoto” betyder tallarnas sus och ”Kan” betyder hus. Shotokan är således Shoto´s Hus. 1936 blev den första dojon färdig i Japan, över ingången på den hängde hans elever en skylt med inskriften SHOTOKAN. Detta namn blev på så sätt namnet på den stil som Gichin Funakoshi stod för. Då Sensei Funakoshi tränats av både Itosu och Asato har Shotokanstilen  kata från både Shorin-Ryu och Shorei-Ryu. Han införlivade däremot inga av de Shorei-kata som idag ingår i Goju-Ryu som representerar Naha-Te och Shorei-Ryu. Därför betraktas Shotokan som mest närbesläktad med Shorin-Ryukaraten. 1949 bildar Sensei Masatoshi Nakayama och Sensei Gichin Funakoshi J.K.A.. Japan Karate Association (Nippon Karate Kyukai) tillsammans med flera av Funakoshi´s seniorelever. Sensei Masatoshi Nakayama efterträdde Sensei Gichin Funakoshi som chefsinstruktör efter hans död 1957. Nakayama dog 1987 och först 1992 väljs Sensei Hastukuni Sugiura till ny chefsintruktör för J.K.A. Idag utgör denna stil c:a 80 % av världskaraten.

 

 

Shotokan Sverige

 

Den första shotokan klubben bildas i Sverige 1965 i Halmstad, Zendokai. I slutet av 70-talet tränar medlemmar ur klubben i London under Keinosuke Enoeda. 1971 kommer amerikanen Ted Hedlund till Malmö där han startar en shotokanklubb i samarbete med GAK Enighet. Idag är GAK Enighet centrum för J.K.A. i Sverige. I början av 70-talet övergår Björn Grünstein från Shotokai-stilen till Shotokan. Björn är idag chef för SSA:s landslag. Ted startar ett flertal klubbar i södra Sverige tillsammans med sina elever. Swedish Shotokan Association (1971) sprider sig och har idag c:a 47 klubbar runt om i Sverige.

 

Shotokan Ronneby

 

1981 startar Stefan Anderberg och Per-Ola Ohlsson Ronneby Karateklubb.

Se klubbinfo.