Allmänt om karate

Karatens tidiga historia från ön Okinawa visar att det inte fanns några bältesgrader. Alla bar vitt bälte. Det var först efter att Sensei Gichin Funakoshi (den moderna karatens grundare) anlände till Japan, som han började använda ett graderingssystem grundat på det japanska idealet om uppdelning mellan olika kunskapsnivåer.

I Sensei Funakoshis tidiga graderingssystem fanns enbart vitt, brunt och svart bälte. Detta system kopierades sedan av de andra karatestilarna.

Strax efter andra världskriget grundades Japan Karate Association med Sensei Funakoshi som chefsinstruktör. Vid denna tid började graderingssystemet att ändras, varvid de olika graderna började anta en mera färgrik form för att klart visa de olika kunskapsnivåerna. Denna utveckling har fortsatt fram till dagens graderingssystem, vilket innefattar vitt, rött, orange, gult, grönt, blått, brunt samt svart bälte.

Nybörjaren bär vitt bälte medan de som behärskar alla grundtekniker bär svart bälte. Elevgraderna kallas kyu-grader. I Swedish Shotokan Association och Japan Karate Association börjar man med 10:e kyu (vitt bälte) och slutar med 1:a kyu (brunt bälte).

Svart bälte är uppdelat i 10 dan-grader med Shodan (1:a graden svart bälte). Sensei Nakayama hade 9:e dan när han dog och den nuvarande chefsinstruktören för JKA har 8:e dan.

De olika kyu - och dan - graderna erhålls genom en gradering inför en godkänd examinator eller en graderingskommité. Graderingarna är ett sätt att bedöma karatekans (karateutövare) psykiska och fysiska utveckling. Medan man är på väg mot ett svart bälte blir graderingarna hårdare och hårdare både psykiskt och fysiskt. Förvärvandet av svart bälte är inte slutmålet i sig själv utan det är början.

Graderingarna i karate är uppdelade i tre olika avdelningar. Dessa avdelningar är Kihon (grundtekniker), Kumite (kamp) och Kata (form). Dessa tre avdelningar utgör grunden för varje gradering oberoende av kyu eller dan grad.